Genusmaskineriet är ett intressant program och när jag såg på det ikväll och de spelade låten I´m not my hair av Arie & Akon så kom jag och tänka på när jag hörde den första gången. Det var när mamma hade fått sitt cancerbesked och påbörjat sin cellgiftsbehandling. Låten handlar om hur håret inte utgör ens personlighet och i slutet sjunger de om en person som gör mammografi, får veta att hon har bröstcancer och får cellgiftsbehandling. Precis som för kvinnan de sjunger om så förlorade mamma sitt hår. Det föll av lite i taget och en solig sommardag var det bara tussar kvar på huvudet, hon såg så läskig ut. Pappa rakade då av henne håret.

Precis när hon skulle börja behandlingen följde jag med henne till en perukbutik där hon köpte två peruker. Hon tyckte att det var jättejobbigt även om kvinnan i butiken var väldigt trevlig och van vid att hantera personer som fått cancerbesked. Ännu jobbigare var det när håravfallet blev verklighet och hon helt plötsligt var skallig. Det låter så fult, skallig. Min mamma var fin, det hemska försvann när tussarna rakades av. Hon gillade inte att använda peruk men i början använde hon det i princip alltid när andra människor kunde se henne. Både för sin egen skull för att hon kände sig obekväm med hur hon såg ut men även för att andra inte skulle må dåligt av att se henne, men med oss i familjen kunde hon vara utan hår.

I augusti, mellan två cellgiftsbehandlingar, den veckan då hon mådde som bäst. Åkte hon och jag till den grekiska ön Thassos. Det var otroligt bra för oss båda två. Vi hade planerat resan redan innan hon fick sitt besked och var rädda för att vi inte skulle kunna åka men läkarna var så bra. De att hon absolut skulle göra resan och lade behandlingarna så att hon skulle vara så pigg som möjligt när vi gjorde resan. Vi hade det så skönt på den lugna lilla ön. En av dagarna åkte var vi med på men båttur som innehöll en dag med sol, fiske, mat och bad. När vi var där på båten, där alla var tätt inpå varandra och det knappast gick att göra något i smyg, tog hon av sig det hon hade på huvudet och hade det helt bart. Det var så roligt att se och jag tycker mycket om bilden som jag då tog på henne. Det var menigen att jag skulle ha lagt in bilden på henne men jag lyckas inte hitta den, vilket är konstig för jag trodde att jag la alla cd-skivor på samma ställe när vi flyttade men verkar inte så. Om jag hittar den så kanske jag lägger upp den senare. Hon ser i alla fall så lycklig ut på den bilden, obesvärad av att inte ha något hår, med en vacker bakgrund bestående av medelhavets blå vatten.

Någon gång under gymnasiet, under en vinter, satt jag ute och pluggade. Jag gick ner till vattnet till vår lilla badplats och satte mig på den snöiga bryggan och läste inför ett prov. Det var så härligt, luften var kall och frisk och det var väldigt vackert ute med snön som täckte marken och isen och solen som sken på den så att det glittrade. Så borde man egentligen göra fler gånger. Men det känns inte riktigt som om man har samma möjlighet till det här som hemma. Rydsskogen känns inte lika lockande som skogen hemma.

Vädret idag var härligt vårigt, ja om man bortsåg ifrån blåsten. Det var en skön känsla att kunna vara ute och promenera i bara långärmad tröja och fleeströja utan att frysa. Jag blev på riktigt bra humör.

Ikväll är det dags för det näst sista arrangemanget som vi i KrogVet anordnar, Cogtailen. Inför denna kväll hade jag den stora turen att hitta en väldigt söt svart klänning för bara 100 kr. Jag lyckades även hitta ett par snygga jeans och en snygg vardagsklänning för 100 respektive 80 kr. Tjoho för ombyggnadsrea! Hade det varit fullpris på varorna hade det gått på 1300 kr. Jag är inte lite glad över 1000 kr rabatt.

Jag ser fram emot kvällen, ska bli riktigt spännande att se hur det blir. Det är en lite mindre tillställning med lite under 40 pers anmälda. Temat för kvällen är Las Vegas och det ska synas genom utsmyckningar i salen. När folk kommer dit kommer vi att spela jazz i bakgrunden och de kommer att bjudas på en drink och snittar. Det kan nog bli lyckat, det tror jag.

Jaha, kväll är man ensam, Fredrik är och jobbar. Det har varit en effektiv dag, jag har läst neuro, städat tillsammans med Fredrik och läst en till artikel till vårat seminarium imorgon. Det känns bra att jag har lyckats med att hålla mig i fas med läsandet på neuron. Det är väldigt intressant men vissa kapitel kan vara lite krångliga med mycket begrepp som tar lite tid att lära sig. Nu är det inte alls så lång tid kvar till tentan och jag hoppas att jag har lyckats lära mig något av allt läsande. Är lite rädd för tentan eftersom det är en salstenta och essäfrågor. Förhoppningvis har jag utvecklats lite under tiden på kogvet att det inte ska vara så svårt att klämma ur sig långa fina svar.

Hjärnan är verkligen spännande. Även om vi har en tjock bok som dessutom bara täcker grunderna i neuropsykologi så finns det så otroligt mycket som man inte vet om hjärnan och jag tycker att det är förvånande att man trots allt vet så mycket som man vet. Känns som om det knappt är något av det vi lär oss som man faktiskt vet med all säkerhet att det är korrekt. Undra om vi någonsin kommer att lösa alla hjärnans mysterier, det känns inte riktigt så. Även om teknikerna man använder sig av kommer att utvecklas så kommer man nog aldrig att ta sig så långt. Ingen hjärna ska vara lik en annan och hur kan man då säkert uttala sig om hjärnans funktioner? Fast som alltid så har vi människor ett behov av att ha en förklaring, vare sig man kan lita full ut på den eller inte. Då blir det generaliseringar, men det gäller att ha möjlighet att se bortom dessa ibland. 

Det är ju typiskt. Första gången som jag inte har varit inblandat i matlagningen under tiden i nya lägenheten och så känner jag ingen smak när jag ska äta. Fredrik hade gjort tacopaj och en avocadosallad till och det smakade bara lite salt och starkt. Jag som såg fram emot middagen. Elaka förkylning!

Det var ju inte världens höjdare att fånga upp en förkylning. Jag har kännt av att det har varit något på gång i några dar och igårkväll bröt det ut. Men jag överlever, det är bara lite snorigt och jag känner mig trött och seg, sånt gör ju inte så mkt när det är helg och man kan ta det lugnt. Det viktigaste som jag måste göra är att läsa neuron och fixa bokföringen så att jag kan göra resultat- och balansrapport innan tisdag och det kan jag göra fastän jag är förkyld.

Igår var vi och gycklade på en C-sittning. Jag kände mig inte alls sugen på det men trots att vi var tre pers borta, alltså bara sex stycken som sjöng så gick det väldigt bra och vi fick bra respons vilket var väldigt glädjande och uppiggande. Känns synd bara att det snart är slut för oss med gycklandet, inga mer uppdrag när vi har gått av.

Direkt efter gycklandet begav jag mig hem och Fredrik och jag tog bussen (cykeln hans har punka) in till stan för att se Sweeny Tod. Den var riktigt bra, inte alls som man förväntar sig att en musikalfilm ska vara. Mörk och mycket blod. Hem blev det promenad. Jag gillar att promenera hem från stan på kvällen när det är mörkt, det är en skön känsla även om det den här gången var kallt och näsan min rann.

Jag har fått mitt första VG här på Kogvet! I kursen kognition och kommunikation. Jag har fått VG på delmoment tidigare men nu räckte det ända fram. Det lönade sig att sitta på jullovet med tentan.

När mamma och pappa var hit förra lördagen och lämnade lite möbler så hade hon även med sig sin symaskin som jag skulle få låna tills nästa hemfärd. Igår var det dags att ta fram den för att sy till mina gamla gardiner så att de skulle gå att hänga upp på gardinstången. Det var väldigt trevligt att sitta och pyssla lite med det. Jag har knappt sytt något sedan syslöjden så jag kan inte påstå att jag är någon van användare av symaskiner men det gick bra att få till gardinerna. Konstigt annars, det var ju bara några raksömmar. Fast nålarna gillar inte mig, de högg mig i handen, de borde lära sig veta hut.

Jepp, nu är den stora flytten över sedan några dagar tillbaka. Allt gick bra även om det var stressigt och tungt. Snacka om att vi var slut på fredagskvällen, hade knappt ork till någonting. Men nu ska vi inte behöva röra på oss på ett tag. Jag känner mig väldigt nöjd med lägenheten. Köket och vardagsrummet har vi fått ordning på och jag tycker att det har blivit väldigt fint och hemtrevligt. Man blir lite förvånad att det går så lätt att få det fint med så lite. I "pluggrummet strå skrivborden på sin plats men det rummet har blivit lite av en avlastningsplats för de saker som vi inte riktigt vet vad vi ska göra av eller har ordnat förvaring för. Sovrummet ser inte särskilt roligt ut men det ska bli bättre när vi har inhandlat någon möbel och satt upp lite på väggarna. Det var perfekt att det var på en fredag som vi flyttade så att vi hade hela helgen på oss att ställa i ordning lägenheten. Det känns som om jag kommer att trivas väldigt bra här tillsammans med Fredrik.

I dag är det fettisdagen och eftersom jag inte har haft så mycket annat pluggande att göra än att läsa i neuroboken tog jag mig tid att baka semmelbullar igår. Snart blir det dags att göra iordning dem och testa hur de smakar, tror nog att det blir mumsigt! Det var inte särskilt jobbigt och blev lite extra roligt när jag fick använda elvispen och bakbordet. Det var tur att mamma och pappa var hit en kortis i lördag annars hade jag inte vetat om att den "felvända lådan" faktiskt var ett bakbord. Helsmidigt, bara att dra ut den och slänga upp den på spisen så gick det enkelt att knåda degen och rulla bullarna. Känns som om det kommer blir lite mer bak här hemma framöver...