Efter att några veckor av de nya kurserna har passerat är de inte längre nya. Det hela börjar kännas bekant och ganska bekvämt. Risk- och olycksanalysen är inte svår att ta till sig och helt klart en väldigt intressant kurs även om det känns som att det ännu inte har varit tillräckligt mycket verklighetsanknytning. Vi vill ju veta hur det faktiskt går till ute på kärnkraftsverken och fabrikerna när en olycka ska utredas och inte hur forskarna tycker att det ska gå till.

Kommunikationsanalysen är också lätt att ta till sig, man känner igen det som diskuteras i boken, inte så konstigt eftersom vi lägger ner väldigt mycket tid på att just kommunicera. Nu är alla teorierna inte heltäckande och kanske inte helt genomtänkta men i alla fall försök till att bena ut hur vi lyckas med att kommunicera med varandra. 

Det känns att det är läskurser som jag har just nu. Jag börjar bli lite trött på att läsa, speciellt kommanalysen. Det är ju samma bok med samma författare som läses till varje seminarium. Eftersom seminarierna ligger ganska tätt blir det läsande i den boken i princip varje dag. Nu har jag som tur är bara två kapitel kvar i boken men sen ska vi välja ut någon del som vi ska fördjupa oss i och skriva en 10 sidig rapport om. Jag har ingen aning om vad jag ska välja, och ingen aning om var jag ska hitta en sekvens med tal som är tillräckligt och lång och intressant för att kunna användas för analys i rapporten. Nu är det nån vecka kvar innan jag måste ta tag i det så jag tänker låta det vara, när boken är utläst får jag lov att ta ett beslut.

Det är tur att det är så varierande det vi läser i risken. Det är bara artiklar så man behöver inte dras med samma författare och får lite nya åsikter och teorier. Det gör läsandet lite lättare och roligare.