Idag har jag gjort mina två första intervjuer som interaktionsdesigner. Det var lite nervöst men jag tycker att det gick bra, speciellt den sista. När jag höll i den sista intervjun passade det inte att följa den plan vi hade gjort upp så jag fick improvisera en del och komma på frågor själv för att försöka få ut det vi ville och jag tycker att jag lyckades riktigt bra med det. Det känns bra, för det kommer att bli en hel del intervjuande de närmaste veckorna.

I lördags kom föräldrarna ner på besök och jag och brorsan tog med dem till Flygvapenmuséet. Kvällen innan hade jag fått i uppdrag av mamma att göra en paj och då var jag ju tvungen att hitta på något nytt och spännande som jag kunde bjuda dem på. Denna paj bjöd jag dem på:

Min hals är inte riktigt vad den borde vara. Den bråkar med mig. Men jag går till jobbet och är glad ändå. Får lite medlidande av Tina och Anna. Det värsta är att jag hostar mer när jag skrattar och det händer ju några gånger varje dag. Nä, jag ska inte klaga, än så länge känner jag mig ganska pigg och kan stå ut med en krånglande hals, dock är jag lite rädd att förkylningen inte har nått sin kulmen än, att det ska komma lite snorighet också. Det skulle jag kunna klara mig utan. Speciellt om jag ska ringa runt och boka in intervjuer senare i veckan. Jag är inte så förtjust i att prata i telefon och ska jag dessutom ha en kittlande hals och snorig näsa blir det inte mer roligt. Fast kanske för den som lyssnar. När jag gick i sexan på högstadiet var vi till tekniska museet och gjorde en nyhetsinspelning. Jag var dunderförkyld och helt täppt i näsan men tyckte att det lät roligt att få läsa upp nyheter så jag tog på mig den rollen. Då var jag nog inte riktigt medveten om hur jag lät men tre år senare när vi gick i nian fick vi titta på den här inspelningen. Jag lät ju ganska så rolig kan jag säga.

Jag har inte känt mig särskilt engagerad i det här valet alls, inte brytt mig om att göra några djupare efterforskningar om de olika partierna och kandidaterna. Jag gick och röstade för att ge SD mindre utrymme. Ganska trist att resonera på det sättet men jag vet att jag inte är ensam om det. Det ska bli spännande att se hur styret kommer att se ut de närmaste åren, om SD kommer att få  något utrymme att göra sig hörda. Förhoppningsvis inte men nu har de ju kommit lite för långt.

Igår lagade jag en kanongod middag. Planen var att jag skulle fylla lövbiff med vitlöksfärskost och äta klyftpotatis till. När jag hade förvällt trattkantarellerna kom jag på att jag kunde använda den överblivna vätskan från svamparna i en sås. Så den vätskan, tillsammans med lite mer vatten och en skvätt grädde blev till en kanongod sås som lövbiffen fick puttra i. Sedan hade jag även några rödbetor och polkabetor i kylen som jag kokade och åt till.

Igår tog jag och Lotta en tur till skogen och plockade lite svamp. Med mig hem hade jag några taggsvampar, lite gula kantareller och en hög med trattkantareller. Till middag blev det därför en pizza med stekta kantareller. Det kan verkligen rekommenderas.

Det kanske inte var den mest klockrena rätten att välja att laga när jag kom hem sent, men gott blev det och det var värt att vänta lite på.

Hör och häpna, Tove har tillagat fisk för första gången någonsin och hon åt även upp den!

Ikväll är första lugna kvällen den här veckan. I måndags promenerade jag med Lotta och Regina direkt efter jobbet och lagade sedan mat hemma hos Lotta tillsammans med Mimi. Igår gick jag och Anna och åt middag på stan och fick sedan sällskap av några till från hennes "gamla" klass. Vi drack några öl och pratade och hade det väldigt trevligt. Det var nog tur att de inte hade öppet längre för annars hade det nog varit lite tuffare än vanligt att ta sig till jobbet. Nu var jag nog hemma strax efter tolv.

Igår tog jag äntligen för mig och besökte bondens marknad. Där inhandlade jag lite kött och potatis som jag bjöd brorsan på till middag, broccoli, äppelmust och en vacker blombukett. Jag kommer helt klart att besöka marknaden igen. Närodlat är bra grejer.

Så kan det gå när andan faller på. Ett gäng med bullar cyklade jag iväg med till bror min och ett gäng ska jag ta med mig till jobbet imorgon. Gjorda efter Leila Lindholms fina recept.

Jag har fått en väldigt tuff utmaning. En utmaning som troligtvis kommer att leda till något väldigt bra, en stor förändring för mig. Eller ska jag vara ärlig så är det inte bara troligtvis utan helt säkert, om jag ska tro personen som gav mig utmaningen.