Det är inte lätt att kliva upp på morgonen. Kvart över sex ringer klockan, jag är trött och det är alldeles mörkt i rummet, det är inte roligt. Men helt ärligt, varför hindras av lite mörker och trötthet. Det finns så mycket som är bra i mitt liv just nu och att bara ta och tänka på det när jag måste gå upp gör det hela så mycket lättare, så varför inte göra det varje morgon?

Tänk vad lite sol kan höja humöret. Inte för att jag har varit på dåligt humör, men jag har känt mig ovanligt glad så fort jag har varit utanför dörren idag. Ute i den strålande solen.

Jag har inte känt mig särskilt engagerad i det här valet alls, inte brytt mig om att göra några djupare efterforskningar om de olika partierna och kandidaterna. Jag gick och röstade för att ge SD mindre utrymme. Ganska trist att resonera på det sättet men jag vet att jag inte är ensam om det. Det ska bli spännande att se hur styret kommer att se ut de närmaste åren, om SD kommer att få  något utrymme att göra sig hörda. Förhoppningsvis inte men nu har de ju kommit lite för långt.

Jag har fått en väldigt tuff utmaning. En utmaning som troligtvis kommer att leda till något väldigt bra, en stor förändring för mig. Eller ska jag vara ärlig så är det inte bara troligtvis utan helt säkert, om jag ska tro personen som gav mig utmaningen.

Jag måste säga att jobbet har fått det att snurra runt en hel del i huvudet på mig. Jag har nu fått hem det påskrivna kontraktet och kan hålla det i handen, läsa igenom det igen och glädjas. Jag har ett jobb, med en schysst lön, som blir ännu schysstare när provanställningen är över. Mitt första jobb efter utbildningen är precis det jobb som jag vill ha. Anställd som interaktionsdesigner, inget skitjobb. Jag har flyt!

Det ska bli så roligt att få börja jobba. Jag undrar över vad jag kommer att få göra, hur min första arbetsdag kommer att se ut. Jag har den stora turen att få följa med på en resa med företaget bara en vecka efter att jag börjat där. Världens chans att lära känna arbetskamraterna mer. Det enda som är synd är att det innebär att jag kommer att missa svartan. Även om jag längtat efter svartan är det ett lätt val.  

Jag tycker lite lätt synd om min kropp för tillfället och jag är inte förvånad över att jag har svårt att somna och sover lite oroligt. Jag skulle säkert vara lite piggare om jag inte bytte dyngsrytm de dagar då jag är ledig. I fredags somnade jag strax efter sju och klev upp tolv för att kunna vara med på midsommarfirandet. Sedan la jag mig vid elva/halv tolv på kvällen och klev upp vid tio. Nu ikväll hade jag tänkt att lägga mig någon gång efter tolv så att jag kan sova till halv tolv imorgon så att jag kan hålla mig vaken tills sjutiden på måndagmorgonen. Det krävs lite planerande för att få ihop sömntimmarna på bästa sätt.

Jag förstår inte riktigt hur jag orkade hålla på så i åtta månader, just nu känns det inte som om jag skulle orka med det någon längre tid. Men det var väl för att jag inte hade så mycket att välja på. Det var ändå roligare att vara vaken lite normalt när jag var ledig och inte bara under natten.

Det är helt galet att jag imorgon gör det sista på kogvet. Det allra sista. Ja, förutom att fixa det sista pillet med uppsatsen efter framläggningen och lämna in papper så att jag får en examen. Det är jättekonstigt. Jag har varit student i fyra år och nu ska jag bara sluta vara det. Skaffa mig ett jobb, identifiera mig med någon sorts yrkesroll istället för student och kogvetare.

Ja, det där med att skaffa jobb, hur går det till? Hur gör man för att få det där jobbet som man vill ha? Just nu känner jag att jag inte har någon aning. Jag vet att jag är bra. Och jag vet att jag saknar en hel massa erfarenhet som efterfrågas i jobbannonser, men man måste ju jobba för att få den där erfarenheten. Hur får jag företagen att fatta att jag faktiskt är bra, trots att jag inte har allt de skulle kunna önska sig, trots att jag bara är nyexaminerad.

Ett nytt liv väntar mig, men jag har ingen aning om hur det kommer att se ut. Just nu känns det inte så läskigt, mest roligt och spännande. Det jag vet är att jag vill jobba med interaktionsdesign och användbarhet. Men om/när/var jag kommer att få ett sånt jobb är ett enda stort frågetecken.

Jag kände hur jag gled ut ur drömmen, hur jag närmade mig vaket tillstånd och med det kom besvikelsen. Jaha, bara en dröm, inte roligare än så. Det var en alldeles för bra dröm, en sån där dröm som man vill stanna kvar i. Som man önskar kunder fortsätta och fortsätta, för man mådde så bra i den. Självklart kunde jag inte somna om på en gång efter uppvaknandet heller, utan var tvungen att fundera lite över det jag drömt. Kunde inte, och ville väl heller inte släppa drömmen.

Jag kan inte låta bli att bli lite irriterad när jag drömt en riktigt härlig dröm. Man kanske borde bli glad, som man kan bli när man har läst en bra bok eller sett en bra film. Men det som gör det svårt är det faktum att det i drömmen kändes som om att det var på riktigt och det var en själv som upplevde allt, fastän det inte var så.

Det var länge sedan jag hade en riktig mardröm men inatt så hade jag en riktigt otäck en. Jag kommer inte ihåg så mycket eftersom jag inte var särskilt sugen på att tänka igenom drömmen efter att jag vaknat men den handlade om att jag var jättesjuk och inte hade haft vett att be om hjälp i tid. Jag ville inte störa någon och när jag inser att jag behöver hjälp då är det för sent för jag ser knappt något och kan inte röra mig. Jag har bilder av blod och äckel som säkert kom ifrån mig själv. När jag vaknade var jag tvungen att titta mig runt i rummet, som för att övertyga mig om att inget otäckt var där och sedan drog jag täcket högt upp över öronen och somnade om.

Jag har drömt väldigt mycket den senaste tiden men det är mest konstiga drömmar. Som en dröm jag hade för några dagar sedan där jag hade varit på Coop Forum hemhemma tillsammans med två Linköpingskompisar och på parkeringen träffar jag en annan Linköpingskompis som ska hjälpa sin pappa att städa och vill att jag ska följa med och se till så att han stödjer rätt på foten, fast när han säger detta så missförstår jag honom. Kan inte komma ihåg att jag har missförstått någon förut i en dröm, lite spännande.

De senaste dagarna har jag fått träffa lite personer som jag inte träffar så ofta.

En promenad med Emelie genom ett snöigt och kallt Kungsängen, en fika med Ida inne i ett reastressigt Stockholm och en eftermiddag hemma på Ålsta Gård med syster. Trevliga möten allihopa.

De två första såg jag till att de skedde. Vi ses så sällan, alldeles för sällan kan man tycka. Men ändå flödar orden och skratten. Men det är lätt hänt när ens liv skiljer sig åt och man är inne i det liv som man själv lever. Jag har dålig kontakt med vänner ifrån livet i Kungsängen men det är väldigt roligt när man får träffa någon som man har delat sin skoltid med.