Igår tog jag med mig en burk och mp3-spelaren och gick ner båthamnspromenaden för att plocka smultron. Det var otroligt skönt att komma iväg för sig själv. Sämningen där hemma var inte den bästa efter att Carl hade kört på pappas bil när han hade backat ut min från garaget. Det blev repor i lacken på båda bilarna men lite mer på pappas fina supra. Om pappa hade blivit så arg så hade jag nog varit på Carl lite men nu känns det som om han fick nog skit av pappa så jag bestämde mig för att hålla tyst. Det gör ju inte min bil finare om jag skäller på honom även om det var klantigt gjort av honom. Så att gå iväg och plocka smultron fick i alla fall mig på bättre humör för en stund.

Jag går alltid ner till båthamnen om jag ska plocka smultron, det brukar alltid gå att hitta lite där. Jag hade riktig tur den här gången, var ute i precis rätt tid. När jag var på tillbakavägen hittade jag ett jättebra ställe med smultron under ormbunkarna. Stora och fina var de och många av dem perfekt mogna. Innan jag kom dit hade jag kanske fått ihop 2 dl och på det enda stället lyckades jag fylla den 8 dl stora burken och då var det inte slut heller! Det får helt klart bli en till smultronpromenad om det är lite fint väder någon dag. Borde dock försöka tajma in det så jag gör det när det är sol på den sidan för myggorna attakerade mig som galningar. Har fick över 20 myggbett, men det var det helt klart värt för det var kalas att få mumsa på smultronen sedan!

Nu lever fladdermössen om i väggen. När jag var liten och hade det här rummet så tyckte jag att det var ganska läskigt att höra fladdermössen skrapa innanför väggen, pipa och slå på spiken. I alla fall när jag skulle sova. Det låter som om de är så nära och när som helst skulle kunna komma ut och in i rummet. Inte för att det inte har hänt, men då skedde det inte genom väggen. På dagarna så var det mest roligt att ha dem där. Jag brukade gå och knacka i väggen för att de skulle väckas så man fick höra dem, då kände man sig trygg och därför modigare.

Nu tycker jag att det mest är mysigt när jag hör dem. Det känns på något sätt hemtrevligt. Dock är jag nog fortfarande lite smårädd för dem när jag är ute på kvällen och kan se dem flyga över huvudet på en. Jag får för mig att de ska flyga på mig och attakera mitt huvud. Det kommer antagligen från en bok som jag läste, en pojke blev lurad av sin äldre bror att lägga en vit näsduk på huvudet när de var ute i mörkret och fladdermössen drogs till den här näsduken och förföljde pojken. Fast det är ju inte så illa att jag undviker att vara ute runt huset när det är mörkt ute, och jag inbillar mig inte heller att de små flygande sakerna medvetet skulle vilja skada mig.

De är ganska fina djur egentligen, om man tänker till..

Den här veckan har jag sovit mycket bättre, varit tröttare när jag har vaknat men lite piggare på kvällarna innan jag har åkt till jobbet. Tror att kroppen börjar vänja sig och jag börjar vänja mig vid att sova hemma. I natt fick jag köra mig älskade 38:an (och 19). Den trakt som jag körde flera månader i rad förra året. Det var riktigt härligt, allt flöt på och det gick fort, jag körde den på en timme exakt. Tror det snabbaste jag brukade köra den på var 55 min och då kunde jag boken med abbonenter utantill.

Midsommar firades på det vanliga sättet. Hemma på gården med en massa grannar och folk som man inte känner. Björkriset till stången brukar vi alltid hämta kvällen innan med traktor och släpkärra men nu hade det växt in en maskros i däcket! så vi fick ta teranon istället och lasta den full med ris. Lite trångt när vi skulle åka hem men det funkade ju det med.

Det var lika stressigt som vanligt för mig att få kransen som jag skulle ha på huvudet klar i tid och hinna med att äta och hämta upp farmor och Fredrik innan firandet började. Men fin blev den om än lite stor (som alltid). Midsommarstången blev lika charmigt sned och operfekt, precis som det skall vara. Precis som alltid dansade vi runt den. Det var ett tag för några år sedan som jag tycket att det var lite pinsamt att vara med men det har jag kommit över nu. Fast jag måste erkänna att det inte är det största nöjet. Då är det lite roligare med lekarna som vi har efter fikat och speciellt sista paret ut. Det har nog alltid varit min absoluta favorit. 

Undra vad som skulle hända med midsommarfirandet om vi och Westins skulle flytta härifrån. Skulle det försvinna helt? Eller skulle nya personer ta över det.. Även om det kan kännas lite småtöntigt att springa runt ett björk- och blomklätt kors så är det en fin tradition då hela grannskapet har möjlighet att träffas.

Nu är det bara två nätter kvar den här veckan och fem nästa vecka sedan är det semester och Kreta som gäller. Det ska bli så underbart, jag längtar så mycket. Min enda semestervecka.

Det bästa med jobbet, förutom lönen, måste vara de vackra soluppgångar som man då och då får uppleva. Den här veckan har jag fått uppleva två stycken. I söndags och imorse. Det börjar med att man i horisonten ser en stark orange färg. Sedan börjar molnen i öster sakta färgas mer och mer rosa. Och när jag tror att det allra vackraste skådespelet är över så får jag se en regnbåge. Två nätter under loppet av tre dagar. Ibland har man tur.

Något annat som gör jobbet lite roligare är alla djur som man får se. Den här veckan har jag sett två rävar, tre rådjur och två harar. Alla utom ett rådjur inne i bostadsområden i Viksjö eller efter viksjöleden. Man tror inte att det ska finnas så mycket djur i tätbebygda områden men så är det. Det märkte jag verkligen av förra året. 

Blä vad tråkigt jag har det! Inget att göra och inget på tv:n som kan fördriva ens tid. Inte har jag något intressant att skriva i bloggen heller, jag har en del idéer när jag sitter i bilen och delar ut mina tidningar men de är borta när jag väl hamnar framför en dator. Men det kanske inte är så konstigt det är ju då som jag har tid att sitta och fundera. Jobbet kräver ju inte så mkt tänkande, mest 16 DN, 18 DN, 20 SVD, inte 22 och inte 24 men 26 SVD DI och 28 DN..  Sen krävs det i och för sig lite av en när det är en ny trakt, då gäller det att hålla lite koll på hur man kör och försöka följa de (oftast lite undermåliga) vägbeskrivningarna och det gäller att ha med sig huvudet när man plockar på sig tidningar så att man inte tar fel antal.
 
Igår var det riktigt segt när jag kom till jobbet, DN var en timme sen. 45 minuters stirrande ut i luften, det blir man inte pigg av. Men när jag väl kom iväg så gick allt bra trots att det var en trakt som jag inte har kört tidigare. En trevligt trakt måste jag säga, inte så svårt att hitta och många trevliga hus. Även om vissa brevlådor kunde ha suttit bättre till, men så är det väl alltid..

Jag har nog inte något mer att skriva just nu, känner mig helt blank, eller nja, kanske inte helt blank med det som poppar upp i huvudet känns ännu mer ointressant än det jag just har skrivit.

Nu har jag varit hemma sedan i torsdagskväll. Det var varit ett par sköna och roliga dagar med Carls student och en massa sol. Tänk att han skulle ha sådan tur med vädret på sin student, själv var man dyngsur när man kom hem efter att ha åkt på flaket, han var snarare blöt av svett.

I morse, eller i natt kanske man ska säga, började jobbet igen. Det är konstigt att det kändes så naturligt att stanna uppe när alla hade lagt sig och sedan åka iväg till filialen innan det hade blivit ljust. Men jag jobbade väl med det så länge förra året att vanan sitter i. Jag blev tilldelad en trakt som jag inte hade kört förut men den var lätt så det var inga problem. Det kändes skönt att bara behöva köra en trakt första natten. Vi får se hur det blir inatt. Fast jag hade lite otur och fick punka på ena framdäcket och pinsamt nog så märkte jag inte det själv när jag körde utan det var en arbetskamrat som påpekade det när jag kom tillbaka till filialen. 

Det är lätt att komma in i de gamla rutinerna med jobbet och att bo hemma. Det känns lite konstigt att jag kommer vara borta så länge från Linköping. Jag kommer sakna alla där, dock har jag världens tur som har Fredrik nära mig.