Nu lever fladdermössen om i väggen. När jag var liten och hade det här rummet så tyckte jag att det var ganska läskigt att höra fladdermössen skrapa innanför väggen, pipa och slå på spiken. I alla fall när jag skulle sova. Det låter som om de är så nära och när som helst skulle kunna komma ut och in i rummet. Inte för att det inte har hänt, men då skedde det inte genom väggen. På dagarna så var det mest roligt att ha dem där. Jag brukade gå och knacka i väggen för att de skulle väckas så man fick höra dem, då kände man sig trygg och därför modigare.

Nu tycker jag att det mest är mysigt när jag hör dem. Det känns på något sätt hemtrevligt. Dock är jag nog fortfarande lite smårädd för dem när jag är ute på kvällen och kan se dem flyga över huvudet på en. Jag får för mig att de ska flyga på mig och attakera mitt huvud. Det kommer antagligen från en bok som jag läste, en pojke blev lurad av sin äldre bror att lägga en vit näsduk på huvudet när de var ute i mörkret och fladdermössen drogs till den här näsduken och förföljde pojken. Fast det är ju inte så illa att jag undviker att vara ute runt huset när det är mörkt ute, och jag inbillar mig inte heller att de små flygande sakerna medvetet skulle vilja skada mig.

De är ganska fina djur egentligen, om man tänker till..