Det var väldigt skönt att få komma hem i helgen och få träffa familjen och framför allt Carl. Jag kände mig verkligen efterlängtad när jag kom hem och det värmer alltid.

Carl hade under den vecka som han har fått vara hemma blivit lite piggare och värken i magen hade miskat så när jag kom hem så hade han slutat äta smärtstillande och minskat cortisondosen lite. Det verkar som om det äntligen har vänt och är på väg åt rätt håll. Läkaren hade dock sagt att han skulle vara sjukskriven under hela oktober. Åh, min stackars lillebror. En månad är lång tid när man inte är frisk och kan göra vad man vill.

Det var skönt att själv få se att han mådde lite bättre och det verkade som om han tyckte att det var väldigt roligt att jag kom hem. Han kramade om mig flera gånger under fredagen och pratade på ovanligt mycket med tanke på att han inte mådde helt bra. Precis innan han blev sjuk hade han skaffat en ny bil. Det var nog jobbigt att ha den stå och vänta på honom men även bra för då har han haft något att se fram emot. Bilen pratade han om hela helgen och snäll som man är lyssnade man trots att jag inte kan påstå att det var så intressant. Självklart fick syster yster provköra den vilket var betydligt roligare, inte varje dag man kör en sportbil. 

Helgen gick alldeles för fort och jag önskar att jag hade kunnat stanna hemma lite längre och hålla Carl lite sällskap. Men, men det finns det inte tid för. Nästa hemfärd blir troligen i november till mammas födelsedag, då är AI:n avklarad och kravallen genomförd.