Vilka helvetesnätter det har varit de två senaste dagarna. Jag hade gått med på att köra tre trakter hela den här veckan eftersom det var väldigt ont om folk. De första dagarna gick allt bra och jag tänkte att jag lika bra hade kunnat kört tre trakter förra veckan också. Men går blev jag påmind om varför jag har sagt att jag bara kör tre om det verkligen behövs. En av trakterna som jag fick köra har jag aldrig kört förut och det var ingen rolig trakt att köra första gången. Det fanns ingen beskrivning om hur man skulle ta sig till trakten och jag som inte är så hemma i Barkarby har inte full koll på alla vägar fick virra runt ett tag innan jag hittade rätt. Bristen på körbeskrivningar fortsatte igenom hela boken och hela trakten tog över två timmar att köra. Detta ledde till att tidningarna på den sista trakten blev 45 minuter sena.

När jag kom tillbaka till filialen visade det sig att det inte fanns tillräckligt många svenskan kvar så det räckte till mina andra två trakter eftersom någon klant antagligen hade tagit för många. Så jag fick då ändra om min körordning och ta ännu en tur till filialen efter att ha delat ut den näst sista för att hämta upp resterande tidningar.

I morse visste jag att jag skulle köra tre trakter där jag har full koll på två och i alla fall hyffsat koll på en och kände mig lugn när jag åkte till jobbet, idag skulle jag inte behöva stressa. Ha så fel man kan ha! Svenskan var jätteförsenad och tjugo över tre fick vi åka iväg och dela den första trakten utan svenskan. Så det blev till att stressa sig igenom trakterna ännu en natt.

Även om det inte är ens eget fel att tidningarna blir sena så är det svårt att ta det lugnt. Jag känner att det är mitt ansvar att få ut dem så fort som möjligt och det skapar en stor stress. Jag gillar inte när det blir så på jobbet, lite stress kan vara nyttigt till och med roligt men ibland blir det för mycket. Det är ju aldrig någon som tackar en för att man har kämpat, det enda man får höra av prenumeranterna är klagomål, ibland till och med obefogade. Jag har väldigt mycket jag skulle vilja säga till alla morgontidningsprenumeranter där ute i Sverige, men de klagomålen orkar jag inte dra upp just nu.

Jag kände en stor lättnad när jag hade delat ut den sista tidningen strax efter halv sju och fick åka hem. Hem till min säng. Inte för att jag fick ligga så länge i den (4 timmar) men det var underbart att få lägga sig i den.

Jag har min sista arbetsdag på söndag och bara några få dagar kvar hemma. Sommaren har gått otroligt fort och jag har knappt fått njuta något alls av solen här i Sverige. Inte en endaste dag har jag legat och solat vid poolen. Vad är det för sommar egentligen?