Jag är ganska bra på att dela ut tidningar, jag börjar verkligen komma in i jobbet nu. I går natt fick jag köra två trakter för första gången i år och det gick alldeles utmärkt. Den första trakten körde jag på en och en halv timme vilket är tjugo minuter snabbare än vad jag kört den tidigare dagar. Den andra trakten ska jag har kört någon gång tidigare men jag vet inte när och inte hur ofta och det visade sig att den var omgjort och omkastad så jag kände knappt igen mig. Trots detta blir jag färdig precis i tid, 6.00 lägger jag sista tidningen på lådan!

Idag har jag kännt mig riktigt trött, troligtvis för att jag inte lyckades somna på en gång när jag kom hem. Efter att ha legat och halvblundat en stund på soffan känns det i alla fall lite bättre nu och det ska nog inte vara några problem att jobba.

Igår hade jag en lyckad dag. Planen var att jag skulle in till stan och hälsa på en gammal kompis, allt vi hade bestämt var att vi skulle laga mat tillsammans. Så jag kommer dit på eftermiddagen vi går och handlar och lagar en god middag bestående av örtkryddad kyckling, färskpotatis, lök och morötter i ugnen och till efterrätt en riktigt god rabarberpaj. Någon kompis till hennes pojkvän kände någon som höll i en fest i gamla stan så vi bestämde oss för att gå dit. Först hann vi dock med att promenera runt lite på söder, i vitabergsparken och på smågator vid vattnet.

Större delen av festen hölls först på en takterrass med riktigt häftig utsikt och sedan nere i en källare där ett liveband spelade. Vi var inte där någon längre stund för efter att bandet slutat spela så var det inte så mycket till fest längre. Klockan närmade sig då två så jag antog att jag skulle bli tvungen att ta nattbussen hem. När jag kommer till centralen ser jag dock att sista pendeltåget inte har gått och är några minuter försenat så jag skyndar på stegen och känner mig väldigt glad över att jag hann med. Bredvid mig sätter sig två killar, jag antar att de känner varandra eftersom de ene börjar prata med den andre men märker senare att så inte är fallet. En av dem sitter med en Metro i handen och är förundrad över att de har hunnit få ut en tidning som handlar om bröllopet så fort. Jag tror att han pratar med den andra killen men kan inte låta bli att slänga ur mig att det ju var ett bra tag sedan bröllopet hölls och att de har haft gott om tid på sig att få färdigt tidningen. Sen sitter vi och snackar hela resan. Jag tror aldrig att jag har haft så roligt när jag har åkt pendeltåg.

Jag behövde inte vänta någon längre stund på bussen och när jag promenerar genom skogen är det i princip helt ljust ute. Jag hade mina träskor på mig under hela kvällen och eftersom jag inte haft dem så länge än i sommar fick jag skoskav så när jag tagit mig igenom skogen tog jag av mig dem och gick barfota resten av biten. Så under min barfotapromenad ser jag ett rådjur stå och titta på mig, bara fem meter bort. Det skuttar vidare men när jag kommer ner till åkrarna står det där igen, nu ca tio meter bort och står och tittar på mig en bra stund. Häftig upplevelse.

Oj, oj vad svårt det var att ta sig upp idag. Jag hade ställt klockan på tolv vilket innebar att jag fick mindre än fem timmars sömn. Det känner jag av. Det är som att de där fem timmarna är mindre värda än vanligt när det är fel tid på dygnet som man har sovit.

I morse blev jag tillfrågad om jag ville jobba i natt igen men jag svarade att jag gillar min ledighet. Jag har ju faktiskt inte hunnit vara helt ledig sedan jag kom från Linköping. Eftersom jag har två dagar (nätter) ledigt kan jag ställa om mitt dygn lite och leva lite normalt de lediga dagarna och det tycker jag är värt ganska mycket.

Jag har aldrig gjort så lite på jobbt som jag gjorde i natt. Tjejen som jag lärde upp fick göra allt själv, så att hon fick testa på jobbet ordentligt så det går smidigt när hon ska köra trakten själv. Det innebar att jag mest fick stå och vänta, dra pirran med tidningar (det tyckte jag att jag i alla fall kunde ställa upp med) och komma med små tips som jag kom på under tiden.

Det kändes inte det minsta jobbigt att äta upp de sista av fjolårets kantareller till lunch.

Jag tror på mig själv inför morgondagens opponering. Jag har hyfsat bra koll på det jag ska prata om och har ännu tid på mig att träna igenom presentationen några gånger till.

Det ska bli riktigt spännande att lägga fram imorgon. Jag undrar hur många det är som kommer att komma och lyssna på min framläggning och hur många jag kommer att prata inför på Davids framläggning. Det brukar inte vara några jätteansamlingar i alla fall. Min egen framläggning känner jag mig inte särskilt nervös inför, mest nyfiken på hur David kommer att lägga upp det och vilka frågor jag kommer att få. Jag tror att jag kan motivera mina val och att jag har så mycket koll på det jag har gjort att jag kan besvara frågorna som kommer.

Både mamma och pappa kommer ner för att vara med på framläggningen och brorsan tänkte också komma. Första gången de får se mig i universitetsvärlden. Troligtvis sista också. Det är inte jag som har bjudit ner dem, det var mamma som frågade om vem som helst fick komma och lyssna och om det var okej om de kom. Men det är roligt att de visar intresse för det jag har gjort.

Tro det eller ej, men imorse var jag ute och joggade, innan frukost!

Jag vaknade lite innan väckarklockan och eftersom jag kände mig hyfsat pigg gick jag upp. Eftersom jag troligtvis inte skulle kunna gå på passet som jag hade bokat in på kvällen tänkte jag att jag kunde gå ut och jogga. Efter lite funderande fram och tillbaka bestämde jag mig för att testa. Jag har aldrig tränat innan frukost och drar mig lite för att träna på morgonen eftersom jag brukar kunna bli illamående då. Men kl 8 lämnade jag lägenheten och 28 minuter senare var jag tillbaka och mådde inte alltför tokigt. Det var ju inga problem att jogga innan frukost, blev bara väldigt hungrig efter att jag stretchat färdigt och det är ju inte så konstigt.

Jag har inte stora kunskaper i sömnad. Jag har sytt några gardiner och två par kjolar sedan syslöjden på högstadiet. Men i våras, när jag egentligen var ute och letade garn, hittade jag två tygstuvar som jag tyckte var fina. När jag hade kommit hem med dem började jag fundera över vad jag skulle göra med dem och kom fram till att en klänning eller kjol skulle ju vara trevligt. Längre än så kom jag inte.

Jag pratade med mamma om mina inköp och planer blev hon också sugen på att sy vilket resulterade i två sytidningar som jag fick när jag var i Stockholm förra veckan. Jag hittade en klänning som jag kunde tänka mig använda och som passade till en av tygerna och i söndags gick jag och köpte mönsterpapper och lite annat som behövdes för kunna sy hela klänningen. Detta blev resultatet:





Den är inte helt perfekt om man synar sömmarna, men jag är nöjd med resultatet och det är huvudsaken. 

Fram tills torsdag nästa vecka kommer mina dagar att bestå i att förbereda opponeringen jag ska göra efter att min framläggning är avklarad. Uppsatsen som jag ska opponera på handlar om utvecklandet av en metod för att hitta händelser som kunde ha blivit olyckor från bland annat videofilmer av bilkörning och en metod för att skapa generella situationer som kan användas för att uppfinna nya säkerhetssystem för bilar. Intressant läsning och väldigt annorlunda upplägg mot vad jag har på min uppsats.

45 minuters presentation av uppsatsen ska jag hålla och sedan ställa frågor och framföra mina åsikter om uppsatsen. Så länge har jag aldrig pratat inför folk förut. Jag hoppas på att det inte är så många som kommer, även  om det brukar vara ganska avslappnad stämning under framläggningar.

Hittils har jag läst igenom uppsatsen tre gånger och imorgon tänkte jag att jag ska börja fundera på upplägget för presentationen så jag kan börja koncentrera mig lite extra på de delar som jag tänker prata om. Det känns viktigt att försöka göra ett så bra jobb som möjligt eftersom det är någon annans uppsats som jag ska presentera. Det är ju det sista arbetet vi gör på kogvet.