Genusmaskineriet är ett intressant program och när jag såg på det ikväll och de spelade låten I´m not my hair av Arie & Akon så kom jag och tänka på när jag hörde den första gången. Det var när mamma hade fått sitt cancerbesked och påbörjat sin cellgiftsbehandling. Låten handlar om hur håret inte utgör ens personlighet och i slutet sjunger de om en person som gör mammografi, får veta att hon har bröstcancer och får cellgiftsbehandling. Precis som för kvinnan de sjunger om så förlorade mamma sitt hår. Det föll av lite i taget och en solig sommardag var det bara tussar kvar på huvudet, hon såg så läskig ut. Pappa rakade då av henne håret.

Precis när hon skulle börja behandlingen följde jag med henne till en perukbutik där hon köpte två peruker. Hon tyckte att det var jättejobbigt även om kvinnan i butiken var väldigt trevlig och van vid att hantera personer som fått cancerbesked. Ännu jobbigare var det när håravfallet blev verklighet och hon helt plötsligt var skallig. Det låter så fult, skallig. Min mamma var fin, det hemska försvann när tussarna rakades av. Hon gillade inte att använda peruk men i början använde hon det i princip alltid när andra människor kunde se henne. Både för sin egen skull för att hon kände sig obekväm med hur hon såg ut men även för att andra inte skulle må dåligt av att se henne, men med oss i familjen kunde hon vara utan hår.

I augusti, mellan två cellgiftsbehandlingar, den veckan då hon mådde som bäst. Åkte hon och jag till den grekiska ön Thassos. Det var otroligt bra för oss båda två. Vi hade planerat resan redan innan hon fick sitt besked och var rädda för att vi inte skulle kunna åka men läkarna var så bra. De att hon absolut skulle göra resan och lade behandlingarna så att hon skulle vara så pigg som möjligt när vi gjorde resan. Vi hade det så skönt på den lugna lilla ön. En av dagarna åkte var vi med på men båttur som innehöll en dag med sol, fiske, mat och bad. När vi var där på båten, där alla var tätt inpå varandra och det knappast gick att göra något i smyg, tog hon av sig det hon hade på huvudet och hade det helt bart. Det var så roligt att se och jag tycker mycket om bilden som jag då tog på henne. Det var menigen att jag skulle ha lagt in bilden på henne men jag lyckas inte hitta den, vilket är konstig för jag trodde att jag la alla cd-skivor på samma ställe när vi flyttade men verkar inte så. Om jag hittar den så kanske jag lägger upp den senare. Hon ser i alla fall så lycklig ut på den bilden, obesvärad av att inte ha något hår, med en vacker bakgrund bestående av medelhavets blå vatten.