...men ändå inte. Man kan ju knappast säga att man har varit till Åland när man bara har tillbringat två timmar i en Ålänsk hamn, sovandes.

Det var en mysig resa tillsammans med Fredrik, det var många, många år sedan jag senast var på kryssning, så det var nästan lite nytt för mig. Det är spännande vilken blandning av folk det är, unga, gamla, barnfamiljer, par singlar. Mycket folk man kan titta på och inom sig skratta åt. Alla samlas på en båt och bor i små mörka hytter, ja inte alla men de flesta. Ett billigt nöje som har något för alla. Det var roligt att få komma bort och få umgås utan en massa måsten som hängde över en. Få vara tillsammans bara han och jag.

Det kommer att bli konstigt att gå från att bo tillsammans till att bara ses några gånger i veckan, det kommer att kännas tomt. Och det känns konstigt att gå från att dela 80 kvm ,med en person, och bli förpassad till ett rum på kanske 12 kvm utan den bestämmanderätt som man har vant sig vid att ha och den möjligheten till privatliv som man har haft. Jag bodde ju till och med mer avskilt när jag bodde hemma förut då jag hade ett större rum i andra delen av huset, långt ifrån föräldrarna och utan risk att störa.