Jag gick hem ifrån campus idag, mest med förhoppningen att det skulle göra mig lite piggare men även för att få njuta lite extra av det vackra vinterlandskapet. Det gav mig tid att tänka vilket var skönt men också lite jobbigt. Det är nyttigt att få tid till att bara låta tankarna vandra och när man promenerar går det liksom av sig självt eftersom man inte har så mycket annat att göra.

Det är läskigt att inte veta hur framtiden ser ut. Våren kommer att bli annorlunda. Ett gäng personer från klassen försvinner utomlands och vem vet hur mycket jag kommer att träffa resten när jag inte läser kurser och troligtvis kommer att spendera en del tid på företaget. Hur mycket kontakt kommer man egentligen ha med folk ifrån klassen sen när man börjar jobba. Jag är rädd för att jag kommer att förlora kontakten med många. Jag tror inte att jag har tillräckligt starka band till folk för att binda oss samman även när tillvaron förändras och vi lämnar universitetet. Och det är synd, för det finns många personer jag tycker om.