Det är inte alltför njutbart att cykla till skolan när det är -16 grader ute och cykelbanan är täckt av snö och knöglig is. Men jag tar mig dit och jag tar mig hem, kylan bitande i kinderna och låren som bara bli kallare och kallare eftersom ett par byxor och långkalsonger inte räcker så långt.

När jag igår fick ett sms med frågan om jag ville med och åka skridskor undrade jag om Lotta hade tittat på termometern under dagen. Min termometer stod då på -18 grader och jag såg framför mig ett par vita ömmande tår som gömde sig i skridskorna. Men jag är inte den som är den utan när det efter middagen var dags att ge sig av klädde jag på mig underställ, täckbyxor, min tjockaste jacka och de varmaste skorna och satte mig på cykeln.

I en och en halv timme åkte vi runt på den isen utanför Tornhagsskolan, ensamma nästan hela tiden. Isen var lite knöglig på sina ställen men efter att ha åkte ett tag vande man sig.

Annars är det plugg för hela slanten som gäller. Halva dagarna består av iPhoneprogrammering med Sally och Oskar och resten av dagen läser jag artiklar och skriver sista frågan till hemtentan i evolutionär kognition.