Min hals är inte riktigt vad den borde vara. Den bråkar med mig. Men jag går till jobbet och är glad ändå. Får lite medlidande av Tina och Anna. Det värsta är att jag hostar mer när jag skrattar och det händer ju några gånger varje dag. Nä, jag ska inte klaga, än så länge känner jag mig ganska pigg och kan stå ut med en krånglande hals, dock är jag lite rädd att förkylningen inte har nått sin kulmen än, att det ska komma lite snorighet också. Det skulle jag kunna klara mig utan. Speciellt om jag ska ringa runt och boka in intervjuer senare i veckan. Jag är inte så förtjust i att prata i telefon och ska jag dessutom ha en kittlande hals och snorig näsa blir det inte mer roligt. Fast kanske för den som lyssnar. När jag gick i sexan på högstadiet var vi till tekniska museet och gjorde en nyhetsinspelning. Jag var dunderförkyld och helt täppt i näsan men tyckte att det lät roligt att få läsa upp nyheter så jag tog på mig den rollen. Då var jag nog inte riktigt medveten om hur jag lät men tre år senare när vi gick i nian fick vi titta på den här inspelningen. Jag lät ju ganska så rolig kan jag säga.