Jag kände hur jag gled ut ur drömmen, hur jag närmade mig vaket tillstånd och med det kom besvikelsen. Jaha, bara en dröm, inte roligare än så. Det var en alldeles för bra dröm, en sån där dröm som man vill stanna kvar i. Som man önskar kunder fortsätta och fortsätta, för man mådde så bra i den. Självklart kunde jag inte somna om på en gång efter uppvaknandet heller, utan var tvungen att fundera lite över det jag drömt. Kunde inte, och ville väl heller inte släppa drömmen.

Jag kan inte låta bli att bli lite irriterad när jag drömt en riktigt härlig dröm. Man kanske borde bli glad, som man kan bli när man har läst en bra bok eller sett en bra film. Men det som gör det svårt är det faktum att det i drömmen kändes som om att det var på riktigt och det var en själv som upplevde allt, fastän det inte var så.