Nu har det äntligen lugnat ner sig lite. Programmeringstentan skrevs i fredags och programmeringsprojektet har jag kommit fram till att jag får jobba med under sommaren. Rapporten till Kogpsyklabbarna ska opponeras på torsdag och sedan är allt som man måste göra gjort. Jag kom dock på att jag nu faktiskt hade tid att skriva fördjupningsuppgiften vilket jag bestämde mig för att göra. Man borde ju ta chansen att i alla fall försöka få VG när man har tid till det.

Men varför ska det nu vara så svårt att verkligen göra det! Jag gjorde ett bra försök igår. Jag hade skrivit ut den 22 sidor långa artikel och satte mig bekvämt i soffan. Hann dock inte längre än några sidor innan jag kom på andra saker som jag var tvungen att göra. Sen blev det aldrig av att jag satte mig ner och läste något mer den kvällen. I morse klev jag upp kl 9 för att jag skulle hinna med att vara lite duktig innan jag skulle på möte. Men det har inte gått särskilt bra. Det finns ju andra småsaker som man kan pyssla med som känns lättare och roligare att göra.

Det känns som om det helt klart finns behov av lov. Tänk att bara få ligga i solen på en filt på gräsmattan och bara njuta. Jag vill!

                                                                                                                                                                    


                                                                                                                                     

I onsdags så startade SOF (studentorkesterfestivalen) , en fyra dagar lång festival där höjdpunkten är en kortege som går igenom Linköpings centrum. Jag var inte med varje dag men de dagar jag var med hade jag det väldigt roligt. På torsdagskvällen öppnade festivalområdet och då var jag där och hoppade runt i allt som gick att hoppa i (hoppborg, bollhav, skumhav), skojjigt värre :) Förutom att det var roligt var det ett bra sätt för att få åverålen lite renare, dock fastnade det en del skum i gnuttarna.

Fredagen tog jag en paus och var på bio istället och såg Zodiac, en bra film som jag kan rekommendera. Lite läskigt att den baseras på en verklig händelse.

Att jag tog det lugnt på fredagen var jag väldigt glad över när lördagen väl kom eftersom det då var dags för kortegen. Dagen började tidigt, kvart i tio skulle jag vara på Colonia och hämta spelardräkten för att sedan tillsammans med de andra ta mig till lastbilen. Temat på hela SOF var USA och temat på vår vagn var Super Bowl och jag var spelare :)  Det var en lång väntan innan lastbilarna kom iväg från uppställningsplatsen och in till stan. Men hela kortegen satte i alla fall igång i tid vid 13 och den höll på i två timmar. Det var två väldigt ansträngande men roliga timmar. Jag och de tre andra spelarna (Thomas, Johanna och Johanna) sprang runt (så mkt som man nu kunde springa på det lilla flaket) och pucklade på varandra, vilket ledde till stor trötthet hos oss alla och i alla fall på mig blåmärken över hela armarna (ser misshandlad ut) men det var det helt klart värt! Resten av personerna på flaket fick tyvärr inte göra så mkt eftersom vårt ljud inte fungerade men både publiken och cheerleaderna skötte sig väldigt bra ändå :)

 Jag har nr 56 på tröjan

När kortegen var slut gick vi trötta och åt och tog oss sedan hem för att vila innan det var dags för förfest. Förfestade gjorde jag i en lägenhet fullpackad med kogvetare, trång men bra stämning. Vet inte vad klockan var när vi tog oss vidare till festivalen (kanske 22-23) men vi tog oss i alla fall dit. Det blev en lika lyckad kväll som torsdagen även om jag inte studsade runt något alls på området utan nästan bara satt och pratade. 

Det var ett par roliga dagar men nu är alla måsten tillbaka igen. Det är inte lång tid kvar men väldigt mycket som ska klaras av innan jag får ledigt, förhoppningsvis så går allt som jag vill.

I torsdags började KVIT, ett tvådagars symposium för oss kogvetare. Tyvärr hann jag bara med ett föredrag och paneldebatten eftersom jag hade labbar på tordsdagsmorgonen och den avslutande grillningen att förbereda på fredagen. Sittningen gick jag dock på, vilket jag är glad över. Känner mig nöjd med bordsplaceringen även om det ibland kändes som om jag (och Jonas som satt mitt emot mig) hamnade mitt emellan samtalen som fördes utan större möjlighet att följa med i vad som sas. Hade en holländare brevid mig vilket var intressant även vi kanske inte pratade så mkt. Tiden gick fort, lite för fort, för helt plötsligt ropade Lotta ut dinosaurieskål och då var det dags för att gyckla och jag hade inte ätit upp min varmrätt. Det var jättroligt att gyckla tillsammans med kogvetet, inför den största publiken hittils. Vi måste ha gjort väldigt bra ifrån oss eftersom vi fick så mkt beröm efteråt, det var till och med någon som sa att det var de bästa gyckel som de hört! HG var fyllt av kogvetare, vilket jag alltid tycker är trevligt. Det blev en inte alltför sen kväll. Men det var otroligt skönt att få gå och lägga sig tillsammans med Fredrik, jag hade ju ändå varit igång sedan kl sju på morgonen, vilket inte hör till vanligheterna.
                       
                                                      
                        Jag och Fredrik                            Gyckel
                                                    
Fredagen började med handling på Axfood inför grillningen och sedan begav vi oss till Flamman för förberedelse. Det kändes lite osäkert om det skulle komma några eftersom det under uppställandet av grillarna började regna, men lagom till att kogvetare från KVIT började droppa in hade det slutat att regna. Tror att försäljninge gick hyffsat bra, även om vi helt klart hade överskattat hur många hamurgare folk skulle komma att äta efter vår Vårgrillning.

När grillningen led mot sitt slut kom regnet tillbaka och outrligt nog för oss så höll det i sig hela kvällen. I plockade snabbt undan allt och begav oss till Vallamassivet där det var vår första festerifest. Lite sena var vi, en sådär 2 timmar tror jag men det gjorde inte så mkt. Det var väldigt roligt, väldigt blött och lite för mkt alkohol. När festerifesten var över var det meningen att vi skulle gå på utekravallen men jag mådde inte alls bra så jag bestämde mig smart nog för att ta mig hem och Natta var så snäll och följde med mig. Jag var dyngsur när jag kom hem. När jag klev upp idag så såg jag att jag även var väldigt skitig, himla tur att man har overall. Men det kommer inte att vara så roligt att sätta på sig den nästa gång. När jag gav mig iväg på möte på eftermiddagen såg jag att även mina nycklar var väldigt skitiga och handtaget till ytterdörren. Usch, usch, säger jag bara. 

Jag sitter och tittar lite på Efter 10 medan jag försöker komma på vad det är för fel jag har gjort den här gången i mitt Tamagotchi-program. En av gästerna är Thorsten Flinck och jag bara älskar hur Malou hanterar honom. Hon är verkligen en tuff kvinna. Hon är inte det minsta rädd för att säga till honom när han pratar för mycket eller liknande. Och hon gör det inte heller på något försiktigt inlindat sätt utan rakt på och det är precis så en programledare måste vara om det ska bli intressant och varierat.

Jag skulle också vilja vara en tuff kvinna. Att alltid våga säga att man tycker och alltid våga vara den man är. I vissa situtioner klarar jag av det men i andra så håller jag mig undan, håller mig tyst. Det allra bästa vore om man kunde känna sig tuff och stark på insidan, tro på sig själv. För är man det bara på utsidan så ger det ju inte en själv så mkt.

Det tar nog sin tid att bli tuff. Men är jag modig nog så kanske jag kan bli det en dag..